Proteinintag har i århundraden varit ett debatterat inslag i diskussionen om idrottares kosthållning (1). Åsikterna är emellertid blandade och det råder tydliga meningsskiljaktigheter om vilka riktlinjer som är korrekta och vilka rekommendationer som bör gälla. Redan under sent 1800-tal upprättades allmänna rekommendationer för energi och näringsintag (2). I England 1880 föreslogs ett proteinintag på 118g/dag, vilket motsvarar 1,69g/kg kroppsvikt för en person som väger 70kg. Liknande mängd föreslog McCay 1912. Han menade att energiintaget för människan borde vara över 3000kcal och av dessa skulle minst 420 vara från protein, vilket motsvarar mer än 100g/dag. Förslagen har varierat och den allmänt gällande näringsrekommendationen idag är 10-20 energiprocent eller 0,8 g protein per kilo kroppsvikt (3-5).

Protein förknippas ofta med muskler och träning. Fram för allt när det gäller styrkeidrotter har det funnits och finns fortfarande en uppfattning om att protein är det absolut viktigaste näringsämnet (6). Detta har lett till att många idrottare konsumerar stora mängder protein i tron om att åstadkomma snabbare resultat och ökad muskeltillväxt. Vad som är rätt eller fel är kontroversiellt, men åsikterna tycks peka mot att behovet ökar med stegrad aktivitetsgrad. Svenska Livsmedelsverket (SLV) rekommenderar ett dagligt proteinintag på 10-20 energiprocent eller 0,8 g protein per kg kroppsvikt och dag (3). De anser att med en vanlig blandad kost som täcker energibehovet är det rekommenderade proteinintaget tillräcklig även vid hård träning. Detta skiljer sig mot andra förespråkare där rekommendationerna i vissa fall föreslår det dubbla, 1,2–2,2 g per kg kroppsvikt (6). Kevin Tipton som är en av världens ledande forskare inom området menar att ett proteinintag på 2-3 g per kg kroppsvikt kan ge effekt för atleter. Men det finns inte övertygande bevis som visar att det är nödvändigt (7). Däremot anser han att intagstillfället i förhållande till träning är viktigare ur näringsfysiologisk betydelse, samt vilket sammansättning av aminosyror eller typen av protein som intas.

Styrketräning stimulerar förändring av proteinomsättningen i muskulaturen genom ökad muskelproteinsyntes och muskelproteinnedbrytning (8). Denna påverkan är bestående upp till 48 timmar efter träningspasset. Med tanke på att träningen både påverkar syntes och nedbrytning är en adekvat näringstillförsel avgörande för att nettoproteinbalansen ska bli positiv. Under de senaste åren har en mängd studier genomförts med syftet att undersöka effekten av protein och aminosyror på proteinsyntes och proteinnedbrytning under och efter styrketräning (9-13). Dessa studier visar tydligt att proteinintag, och då fram för allt essentiella aminosyror (EAA), stimulerar proteinsyntesen i samband med styrketräning. När koncentrationen av extracellulära aminosyror höjs ökar proteinsyntesen i cellerna (14). De extracellulära aminosyrorna tycks påverka de signalsystem som sänder signaler in i cellen för ökad translation. Tipton et al påvisade signifikant högre proteinsyntes efter träningen om styrketränande individer intog 6 g essentiella aminosyror tillsammans med kolhydrater (CHO) före jämfört med efter träningspasset (15). Kolhydrater i sin tur anses ha en mycket viktig roll i strävan efter positiv proteinbalans genom att minska proteinnedbrytningen (16). Detta har varit utgångspunkten för en rad studier som undersökt hur styrketränande kan använd näringsämnen relaterat till den ökade proteinomsättningen efter träning (17-19). Ändamålet har varit att minimera proteinnedbrytningen och maximera proteinsyntesen. Bird et al har i en av studierna undersökt muskulär och hormonell anpassning vid intag av essentiella aminosyror och kolhydrater under styrketräning (17). Deltagarna bestod av 32 otränade unga män som fick genomföra ett 12 veckors styrketräningsprogram. De delades in i fyra grupper med åtta personer i varje grupp. Grupperna intog under styrkepasset ~675ml innehållande endera, 1) 6 % CHO lösning, 2) 6 g EAA, 3) kombinerad dryck med 6 g EAA och 6 % CHO eller 4) placebo. Resultatet visade att kombinationen med EAA och CHO gav största ökningarna i fettfri kroppsmassa, muskelfiberarea och styrka jämfört med placebogruppen. Slutsatsen var att den synergiska effekten av en EAA och CHO lösning under träningen resulterade i ett positivt uppbyggande gensvar genom att minska proteinnedbrytningen och öka proteinuppbyggnaden efter träningen. Cuthbertson et al har i en tidigare studie observerar dosrelaterad respons på sarkoplasma och muskelfibrers proteinsyntes vid oralt EAA-intag (20). I experimentet intog 20 unga vilande män 500ml vatten innehållande 0, 2.5, 5, 10 eller 20 g EAA efter 12 timmars fasta. Resultatet visade att proteinsyntesen ökade linjärt med ett EAA-intag från 2,5 till 10 g. Däremot påverkade inte 20 g EAA proteinsyntesen mer är 10 g, vilket resulterade i slutsatsen att 10 g EAA räcker för att stimulera muskeluppbyggnaden maximalt. Alltså kan möjligtvis 10 g EAA påverka träningsresultatet ytterligare än de 6 g som användes av Bird et al (17).